Om

En trasig uppväxt, ett sätt att uttrycka sig, frustration, om att det enda jag vill är att tro på att jag är älskad, det enkla livet som jag längtar efter, om att fly men veta att man borde sluta, om extrem glädje för det lilla och fruktansvärd sorg över det som har varit som har format mig till den jag är, upp och ner, upp och ner, upp och ner, om acceptansen som har uteblivit, om ett arbete med det inre, om kärlek, om livet.

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

hannahyesman.se

Så lyder adressen du ska klicka in dig på i fortsättningen om du vill följa min resa genom livet 😄 

Senaste inlägget är en videoblogg. Kanske kan vara kul att kolla in. Gå sedan till början och läs om vad som kommer ske i framtiden hihi 😍

Puss🌸

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Midsommar och hej!

Livet går upp och ner och de senaste veckorna har jag börjat känna att jag är på rätt väg. Det är jag nog, även om jag vacklar och velar titt som tätt. Detgår mestadels uppåt men av nån konstig anledning försöker jag tvinga mig själv att veta exakt vad jag vill men oj så fel det blir när jag gör det. Jag får ännu mer ångest och jag blir bara mer förvirrad. Det får väl lov att vara okej att inte veta just nu. Jag måste bestämma mig för att det är okej och att jag inte vet än vad jag gör i höst. Så jag utforskar möjligheter att göra det eller det eller det, men ändå ska jag leva i nuet. Japp. Njuta av att jag kan vara ledig hela sommaren. Idag har jag klippt mig, det känns fräscht. Tacksam. 

Puss och glad midsommar från en soffa på Espresso House❤️

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fuck

Det är förbannat jävla tröttsamt att ha såna här dagar titt som tätt, dagar som känns så jäkla meningslösa, som man genomlider och bara vill ska vara över. Inget man gör är av värde. Fuck this shit

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att orkar vilja duga

Det här med att vara social. Så himla svårt. Ibland vill jag och ibland inte. Ibland orkar jag, ibland inte. Helt okej kan man tycka. Jo visst, men det faktum att jag ibland vet och ibland inte har en blekaste om ifall jag orkar, vill eller ens har nåt vettigt att säga, tror jag gör att jag även håller mig borta de gångerna när jag kanske skulle må bättre av att ha lite sällskap eller bara få umgås med en god vän, prata, inte prata what ever. Förstår ni? Skälper jag mig själv oftare än jag hjälper mig? Det är frågan? Jag känner mig ju som bekant ensam rätt ofta. Den där tomma känslan. Och jag undrar ibland om den skulle vara så intensiv ifall jag faktiskt tog tag i mig och var lite social. Av erfarenhet hänger den kvar oavsett. Tyvärr. Men jag skulle nog kunna göra mer än jag gör nu. Jag ska bara ta reda på hur jag gör. Med vem och vad. Och styra om huvudet måste jag göra. Jag duger. Jag har tillräckligt att säga och den jag är - är - tillräcklig. Alla gånger.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

När man tror att man mår bra

När man tror att man mår så himla bra, man tycker att medicinen funkar, försöker att se saker positivt och att uppmärksamma det bra i vardagen och så kommer det en dag då allt sköljer över en på en och samma gång. Tårar rinner, ensamheten och meningslösheten i själen bränner hål på mig inifrån. Jag orkar inte. Vill inte känna så här. Vill inte gråta mig till sömns med en ångestklump i magen. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg